Jag älskar såna här kvällar/nätter. Klockan är nu 02.50 och jag är pigg som en lärka, jag sitter i soffan och lyssnar på massa musik som jag förknippar med min barndom, massa barnlåtar. Det påminner mig om när jag var yngre, när jag bodde hemma hos mamma och pappa. Då var jag ofta uppe sent på kvällarna/nätterna, lyssnade på musik och bara grejade i mitt rum. Är så glad att Tomi skulle ut ikväll, jag känner nu att jag behövde den här kvällen att bara vara. Jag saknar min barndom ibland, speciellt när det gäller filmer och musik och sena nätter. Det låter kanske lite flummigt, men ja.. Det är svårt att förklara. Det är en speciell känsla jag har bara. Jag är oftast en väldig nattmänniska också, jag gillar att vara uppe tidigt på morgonen för att få ut mest av dagen, men samtidigt älskar jag att vara uppe sent, mycket på grund av att jag tänker så bra på nätterna, och det finns inget bättre än att sätta på spotify på hög volym (med hörlurar) och lyssna på massa bra musik :)

Det här är nog det flummigaste inlägg ni någonsin läst av mig (när jag har varit nykter) men det struntar jag i. Nu är jag bara lite "ledsen" över att Tomi är på väg hem, jag vill inte att den här natten ska ta slut. Men allting har ju tyvärr ett slut, hoppas bara jag får uppleva den här känslan som jag har just nu (som inte går att förklara) någon mer gång :)